En mardröm
Jag vaknar upp varje morgon och hoppas det var en mardröm, en hemsk jävla mardröm. Jag gnuggar mig i ögonen och vill egentligen inte vakna till mer för då förstår jag att det inte är det!!
jag är så arg o ledsen just nu. Inga barn, inga små bebisar ska för fan få cancer, var är rättvisan i det?!?
idag åker jag o grabbarna till Spanien men jag ska erkänna jag haft svårt att glädjas åt det mina tankar har ständigt hamnat hos familjen.
jag försöker förstå vad de går igenom men undviker ord som jag förstår, för jag kan inte förstå, jag kan inte alls förstå. Jag kan bara försöka tänka hur det vore om det varit vår Otis. DeN känslan är fruktansvärd , jag gråter o kramar om min skatt, tänker igen på familjen , den underbara rara lilla tösen. Älskade söta du , du ska spöa skiten ur den där cancern , det är vi många som ber för. Flickan har iaf en fighter kämpe till mor så jag tror Lilian oxå har det i sig, det bara måste hon ! Älskade lilla storasyster vi tänker på dig med , hade vi funnits närmare hade du fått hänga med tant Jenny ibland... jag är så himla ledsen , det är så orättvist en av de bästa mammor jag känner , en av de finaste, varmaste tjejen går igenom detta nu, jag önskar så att det var en mardröm , en jävla mardröm. Jag vill rycka ur familjen ur den där hemska drömmen o lämna cancern kvar själv på sjukhuset, där i nån grå jävla tunnel under jorden kan den på slingra sig o skämmas, vill inte se dig mer, stick o brinn jävla cancer !!