...
Mammor är verkligen guld värt att ha! Min snälla mamma ryckte in o ställde upp som barnvakt en stund idag medan jag var på intervju o försökte framhäva mig själv ;) Lite svårt med tanke på att jobbets början är from när jag är i v 36 ha ha. Men jag har iaf visat upp mig vem jag är.
Imorrn ska hon oxå ställa upp ett tag då jag ska till frissan. Det är nästan hon som insisterat på det. Jag vet inte varför men hon verkar tycka att det får mig att koppla av ;). När jag sa att det kunde ta lång tid svarade hon bara: "Ja men då får du ju koppla av o vila ordentligt" ;)
På fre em ska hon oxå vara en stund då jag o Ida ska sitta heldag med vår uppsats. Idag har vi varit så där ubereffektiva som bara vi kan. Fått ett övergripande tema och 6 underliggande kategorier. Känns grymt bra och jag kan se hur resultatet börjar ta form. Till diskussionen har redan en del tankar väckts och fler kommer det säkert bli efter vägen. Nu känns det kul igen :-)
Tindra är på Halloweenparty, jag har iaf laddat upp hemma med gotta i fall det kommer några läskiga personer o ringer på idag... Men om de kommer försent hinner jag nog tömma skålen själv ;)
I helgen ska det nog äntligen bli av kanske med tapetsering till barnen. De ska nämligen byta rum. Troy ska få det större rummet som han senare kommer få dela med lillebror. Tindra ska få det mindre som hon själv vill med loftsäng o soffa under...
men men tjing tjing nu ropar verkligheten igen...
...
Nyss hade pressen lättat lite så drar man på sig lika mkt igen, känns lite typiskt mig ;)
Ja ja på något konstigt vänster tror jag och hoppas att jag och Ida ska ro i land det här. Vi hoppas på 22:a november. Vore skönt kunna gå upp då o sen "bara" ha revideringar kvar. Men vägen dit är hiskeligt lång ännu. Vi brukar dock vara jävligt effektiva när vi väl ses. Kruxet är att vi bor på olika orter o jobbar lite olika dagar men det får lösa sig på nått vänster...
Imorrn ska man på arbetsintervju igen, jag lär aldrig få det då arbetet är start from 1 februari. Alltså när jag är i v36 ha ha. Högsta hönset för den avdelningen ringde mig 3 gånger igår. Så hon ville verkligen att vi skulle ses, hon lät väl lite mindre impad när jag skulle a barn i början av Mars. Jag fick såklart höra det obligatoriska att det inte spelar någon roll att jag är gravid, ha ha allt för rädslan att inte diskriminera. så visst skulle jag ändå komma på intervju så vi får se. Men jag känner mig mycket tveksam till att få ett jobb som jag måste börja med att gå på barnledighet på. Fast konstigare saker har väl hänt. Så vi får se.
Fy satan i gatan vad halkigt det är ute nu. Jag slirade precis ut med son och hund, vi slirade på rätt friskt alla 3. Var ingen avslappnad promenad direkt men vi klarade oss utan att drutta eller iofs sonen simmade rätt glatt på i nån vattenpöl här o där...
Borde väl kocka ihop nån middag här nu får la se vad det blir för deluxigt idag ha ha...
klockan
Frustrerad som ett litet barn... Om inte klockjäveln skulle ställas om idag hade jag alltså fått hem gubbz en timme tidigare ja ja snart är han äntligen hemma en liten sväng iaf :-)
Klockans påfund är inget som spelar ngn roll för oss småbarnsföräldrar iaf, känns bara som att man får vakna okristligt tidigt istället.. ja ja man kan med gott samvete ligga kvar i sängen ett tag iaf :-)
Verkar inte som jag kommer undan kika på bondfilmen kan bli att se den idag istället men vi får se, ja ja biomys är rätt nice hur som helst oavsett film.
Imorgon är det höstlov. Jag ska jobba halvdag och försöka få lite rätsida i klasslistor o journaler etc. Är en del att dona med det där, tror knaoot hälften av journalerna inkommit än o så byter kidsen skola hips vips, bara börja om söka... Sen blir det då mys för hela slanten innan gubbz drar vidare. Tror ljusshowen ska få sig ett besök av oss då.
idag vill jag brumma på ikea :-) :-)
Han får Bond jag får Ikea, fair deal :-)
tankar...
Fy sjutton. Ibland kan man inte låt bli o låta tankarna sväva iväg och då menar jag inte på ett bra sätt...
Jag läste någons fina inlägg om när dennes pappa gick bort. Självklart strömmade tårarna så mycket efter ett tag att jag knappt kunde läsa vad som stod på resterande rader. Hipps vips kommer jag på mig själv med att sitta och gråta ett bra tag efter jag läst det där. Tankar har liksom svävat iväg på "tänk om det där vore jag, tänk om det skulle hända min familj något eller allra värst mina barn. Hur fan skulle jag klara det" Första tanken är såklart att jag skulle inte det. Jag tvivlar starkt på att jag skulle vara samma gamla jag efter det. Att något av mina barn skulle ryckas ifrån mig skulle vara som att ta halva mig. Jag förstår inte hur man klarar av att reda upp allt efteråt. Alla saker som finns kvar, alla dagar man är van ha in planerade, julaftonar som kommer, födelsedagar. Det är en hemsk tanke och det får då aldrig hända. Jag blir liksom förbannad när jag tänker på att folk tvingas genomlida det. Ibland är livet så orättvist!! Jag är oerhört imponerad och känner vilken styrka människor som tvingats gå igenom något sånt här har. I mina ögon är de verkligen de sanna hjältarna av idag! Jag önskar att jag aldrig aldrig aldrig behöver få ett samtal så hemskt så att marken under mig försvinner! Det är det jag önskar mig allra mest, jag skiter i nån jävla lottovinst så länge jag får ha mina nära o kära friska o vid min sida!
Nu tänkte jag snart lägga mig i sängen och se på en film som många rekommenderat "En oväntad vänskap" såg på trailern och jag tror redan nu att jag kan rekommendera den. Gubbs skulle gå o se nya Bond om platser fanns kvar. Skönt jag är då inte så sugen se den :-)
Kärlek till hela min familj o vänner!! <3 Ni är bäst!
TGIF
Är det så man säger nuförtiden. Vissa uttryck inser jag att man börjar bli gammal, jag hänger inte med i alla nya uttryck ha ha :-)
Men idag är faktiskt en sån skön fredag!
Det har blivit mycket utträttat:
*Äntligen är vinterdäcken på, tryggt o skönt!!
* Jag fick komma hem till ett nystädat o fint hem, prisa RUT!! Det betyder verkligen massor!!
* Har knopat ihop min uppsats klart, kanske inte blev världens bästa men nu är den inskickad, o nån liten komplettering kan jag ta.
* Inbjuden till världens bästa fosterfamilj på tacos o fredagsmys, eller iofs jag bjöd nog in mig själv som vanligt ;)
Tindra ska på disco i huset bredvid med deras stortjej så varför inte slå två flugor i en smäll o hänga lite :-)
Var till Barnmorskan igår o allt var bra, alla värden var fina, hjärtat slog ca 140 slag /min. Jag tog upp mina huvudvärksbesvär, kanske ändå relaterat till järnet, så får väl testa järntabletter, hujjedamej. eller så är det så krasst att det är hormonellt. Var så typiskt iaf för igår kväll slog den till med full kraft o då blir jag liksom liggande i sängen, varje ord någon säger känns det som att huvudet ska sprängas.. ja ja men idag är det ingen huvudvärk.
Idag fick jag dock ringa till min BM igen, nu kanske man tror jag är en sån här nojjig person, men till saken hör att jag är verkligen inte det. Så jag skrattade lite gott när jag ringde dit dagen efter jag varit där. Till saken hör att jag på morgonen hade en liten blödning så det ville jag ringa om iaf. Hon vill jag skulle ringa till sjukhuset o där tyckte de jag kunde avvakta ett tag. Ingen mer blödning nu, dock lite svid i maskineriet så det är säkert sköra slemhinnor som gjorde det.
Just ja de ringde från mitt jobb jag brukar jobba på, inte skolan utan de andra. De frågade om jag ville jobba från efter höstlovet o fram till jul ALLA dagar som jag ej är på skolan. Jag kände jag var tvungen ta en funderare på det. Efter lite prat med mamsen o min uppsats kollega så kände jag att NEJ, jag ville liksom inte ens jobba heltid innan jag blev gravis så varför i hela friden skulle jag ta på mig det nu??!! Det blir rätt mkt jobba 8-17 mån-fre med en gubbe på vift titt som tätt ,två kids o en hund att se efter. Dessutom en bulle i ugnen. Så nej fram till och med 22 november när vi hoppas få gå upp med uppsatsen jobbar jag 60%. Efter det varierar det lite fram till julveckan då jobbar jag två veckor 60% och två veckor 80%. Det får räcka så. Men tänk att det ändå alltid ska vara så svårt. Jag blir glad att de frågar och vill ha mig där all övrig tid jag inte är uppbokad. Jag trivs jättebra där med alla kollegor o allt runtomkring det är väl därför det blir så, man skulle liksom vilja men man får inse sina "begränsningar" eller det är väl fel ord. Jag vill fungera och att det ska kännas bra både på jobbet och utanför, så 100% just nu känns inte som ett rättvist alternativ varken mot mig, familjen eller jobbet...
Ja ja dags kila ut med hunden en sväng...
..
Trivs bra med mitt nya jobb. Visst skulle jag önska mer tid. För tiden är knapp o det är mycket som ska göras. Det känns som fel ord att säga att det är "kul" men det är intressant o ett viktigt jobb. Det känns tyvärr som att rätt många av dagens unga mår ganska krasst. Det är en tuff verklighet idag, ,ganska hårt klimat o hårda krav. Har man då dessutom inget stöd hemifrån eller kanske en hemsituation som gör det extra tufft och hårt ja du mina kära vänner då är det inte lätt.
Internet är även en stor bov i dramat bland dagens unga. Det är så lätt gömma sig bakom en skärm, vara lite cool o tuff o skrva "nått ballt" som sedan ger såna efterdyningar för någon annan. Med risk för att låta gammal. Men det var "bättre förr" Inte det att dåtidens unga inte hade problem o svårigheter men det känns som att det är än mer idag.
men som sagt jag trivs med jobbet o det känns som att man gör nytta. Men nu ska jag göra något helt annat ut med hunden på kvällsprommis, rensa huvudet o få motion, bra kombo :-)
Sen är det familjemys! Enda kvällen denna vecka som jag får hänga med min kära man! Så det ska garanteras tas vara på. Tänkt eg först gå ut o käka med några kollegor på andra jobbet, men nej ni prio är familjen idag!
kram på er
vikarie..
Ibland blir svaret inte altid det man tror.
Jag frågade Tindra hur det var att ha vikarie idag om hon var snäll.
Svaret blev av ganska oväntad art. "Nej hon var inte sträng, det är strängda fröknar man vill ha. Hon lät E sitta ute och jobba och jag fick fråga någon mitt på lektionen om de vill ha en frukt av mig"
Tydligen gillar damen struktur o ordning o reda nu,bra!
När hon precis börjat ettan och vi frågade vad hon tyckte om att börja ettan var svaret att fröken var för sträng och att hon ville ha mera rast. Men nu verkar hon tycka om allt de får lära sig.
Jag blir stolt lite varje dag över saker hon berättar. Här för ett tag sen när vi gick på stan hon och jag hade hon trakfikvetts föreläsning för mig. Hon visade hur man skulle göra vid busshållplatsen, när man går över gatan etc...
Liten börjar bli stor...
Bara lite gnäll jag är kräkless på praktiken o längtar sååå mkt tills på onsdag då allt för hoppningsvis är klart. Blir det lite komplettering skriftligt så blir. Jag kunde inte bry mig mindre just nu. Alltså själva bedömningen är tydligen lite av ett förhör man ska kunna referera till all kurslitteratur och det är där skon kan klämma, jag har haft lite ork sätta mig in i de nya vetenskapliga artiklarna. Att det går bra på praktiken är jag lugn över ,men som vanligt resterande ordbajseri skit som jag oroas lite över. Men men skulle jag få komplettera nån del skriftligt so what. Bara jag får en ynka pynka sovmorgon snart!!!
halvvägs...
Har knappt hunnit förstå att vi ska ha en till och nu kommer jag på att det redan gått mer än halvvägs.. både härligt och läskigt, inte riktigt insett vi kommer ha en halv femma med ungar själva snart :-) Men nu längtar jag allt efter kotten!
Det är en konstig känsla som legat över mig. Den här gången var inte allt självklart och lika kul först. Eller en del av oss tyckte såklart att det hela tiden var roligt men samtidigt kom funderingarna och tankarna. Har vi det inte ganska bra som vi har det. Har vi tid, hur lägger man upp allt. Hur blir det då med jobb etc..
Men när den allra första tiden lagt sig o vi väl bestämt oss, har det hela tiden känts bra. Men jag har ändå inte kanske varit lika himlastormande glad som jag brukar vara i en graviditet. Jag tror dels det beror på starten, det var helt enkelt inte lika planerat o efterlängtat (om än såklart lite längtat) som de övriga två. Jag har även mått skit denna gång. På riktigt , det har inte varit kul någonstanns. Där ett tag kände jag nästan att jag höll på att bli deprimerad av att må så dåligt hela tiden och liksom knappt hitta den där tiden för vila och återhämtning.
Jag tror även att det hänger samman med att man är äldre har mer erfarenhet, har hunnit vara med om en rad olika tråkiga händelser i bekantsskapskretsen rörande graviditeter och vad som faktiskt kan ske.
Därför var det extra oroligt, inte heller som tidigare bara roligt med ett Ultraljud. Utan jag var faktiskt extra känslig morgonen innan och tänkte massor, tänk om. MEN när vi väl var där och fick se lilla kotten. En till grabb som sprattalde och levde rövare och allt såg ut som de skulle så släppte mycket. Nu kommer jag på mig själv med att vilja kolla på bebiskläder och fixa till bebisen. Jag mår dessutom bra nuförtiden och det är oxå skönt!! (bara en hemsk migränlikannade huvudvärk viss kvällar)
Jag blir dock lite chockad när jag kommer på att jag/vi faktiskt redan gått mer än halvvägs. Hur gick det till liksom??
Nu ser jag det som jättemysigt att två ska bli tre. Jag längtar som bara den efter att få mitt lilla knytte. Det är nog som de säger att det är inte för inte som vi är gravid i nio månader. Att det inte bara är bebis som ska bli redo. Jag har nog inte tyckts det behövts tidigare. Fast då har jag säkert behövt det på andra sätt men nu tycker jag det är helt förståeligt att de där nio månaderna inte bara är till för att bebisen ska bli livnadsklar och redo. Familjen utanför ska oxå göra sig redo och bli klar. Jag är redo nu kotten och vi längtar efter dig. Men vad du än gör så håll dig där inne ett par månader till!! För att varken du eller vi är redo på att du ska komma så här tidigt! <3 <3 !!
Nu dags fortsätta med sysslor för dagen, Troy ska på Kalas, tindra sen på basketträning. Efter det tackar vi gladeligen för att våra underbara grannar bjussar på middag!!
...
Vardagsromantik deluxe: När man kommer på hur man mitt i den snabba akten i smyg, kommer på sig själv, med att fråga " Har barnen fått middag än?" Så inser man att romantiken just där o då är på topp... :D men hej ibland är en snabbis allt man behöver ;) Även om jag föredrar de mer privata stunderna haha
Barnen hade inte fått middag än, så jag värmde på en burk ravioli som av någon förunderlig anledning är en av deras favoriter. Själv blev det oboy o korvmackor. Nu är jag trött som f-n o längtar tills man "får" gå o sova. Blir då täcket o kudden i soffan idag till hockeyn.
Tjing!
fullspäckad måndag...
Insåg när jag varit hemma i över en timme att jag ännu klampade omkring i ytterskorna på... Jag plockade o fixade med saker som "måste" göras. Jag blir lätt så när jag redan är uppe i varv, har liksom lite svårt varva ner först. Det tar ett tag :-)
Planen var att ta en långpromenad och rensa huvudet men när jag väl kom dit tidsmässigt så var jag helt slutkörd i kropp o knopp. Fick bli en bastu istället och nu ligger jag här under täcker med morgonrock.
Inte helt bestämt mig än i fall jag ska hoppa ur den senare o ta en sen prommis, men nja lutar åt inte idag..
Det har varit en fullspäckad dag på skolan, jag gjorde mina första hälsosamtal, hade brandövning mitt i allt, Sen var det en drös med journaler att hämta och en del som skulle skickas vidare, andra som skulle skickas efter. Det är mycket med det där!! På eftermiddagen var det EHT möte, ett möte med en del personal från skolan främst rörande elvehälsan exvis kurator o spec pedagog... Det var mkt o det finns en del att bocka av.
Jag känner att det finns mycket man skulle vilja göra tyvärr är % alldeles för liten för att hinna med allt man önskar. Men jag ska verkligen göra mitt bästa. Tyvärr förändrar man inte världen på 30% men det jag kan ska jag absolut försöka grejja med!!
Imorrn är det som sagt praktik full dag igen så nu är det bara ladda batterierna o tagga om till morgondagen...
I helgen ville jag först åka på en tjej/mamma/ mys helg till sthlm med tindra men hon har kör helg o det blev lite ont om tid och ganska dyrt, kanske siktar på en sista minuten innan jul istället ;)
Jag börjar inse hur lite man kommer ses som hel familj ju mer barnen växer o hur jag ännu mindre hoppas jag ska behöva jobba heltid när barnen är små. Vill liksom få suga i mig o få närvara av deras uppväxt så mycket som går. Den går inte i repris. Och en närvarande o engagerad förälder känns oerhört viktigt i dagens hårda klimat.
Imorgon kväll är både TIndra o Johan borta, onsdag kväll är jag borta, torsdag kväll johan bort, desamma på lördag till söndag. Det återstår alltså ikväll ,fredagkväll och viss del av söndagen som vi alla är samlade (fast då ska jag o tindra på hennes basketträning). Man får liksom göra lite vardagsmys nån kväll mitt i veckan så här ibland, då vi inte har de här lediga heliga helgerna som många familjer har...
På lördag ska man minsann på konsert i kyrkan inte varje dag jag går i kyrkan men TIndra började i kören förra veckan. Det var självkalrt barnkördagen med konsert första lördagen efter det ;) men först kör vi innebandyträning. Vet eg vem som längtar mest efter det : Tindra el Troy. Han spelar nämligen lika ivrigt vid sidan om planen som tjejerna på planen....
(Tindra längst upp till höger på bild)
De raggar för övrigt fler spelare till laget. Träning lör kl 10-11 i björx sporthall. Kom o testa superkul!!
Maskletarna...
om 2 veckor börjar mitt liv igen...
Lite så känns det. Just nu är det så mkt med praktik och alla uppgifter på det, d-uppsats, nytt jobb, ja o så resten av familjelivet.. Det är superduper kul med praktik men när det är så här mycket kan jag inte låta bli att gå längta tills v43 då jag åter får mera fritid.
Nu är det jobb 8-17 måndagar o resterande dagar på veckan praktik 8-17 , jag skulle vilja komma igång med min träning men det går segt just nu. Innan är jag för trött o efteråt likaså ;) vädret har varit superdåligt så inte mkt till promenader heller. Vågar knappt ställa mig på vågen o det gör mig småbitter som ni märker ;) men som sagt v43 då börjar livet igen. Då ska jag bara jobba som skolsköterska o hålla på med d-uppsatsen! (ev ta några timmar här o där på vc...)
På fredag är det dags för UL, vad mysigt! Nu har det kommit lite sug att börja kika på småsaker till den lill* igen men vågar inte köpa nått än, vem vet mitt vad det är bor det till och med 2 stycken där inne men det tror jag inte...
Barnen är ute o sysslar med sin favoritsysselsättning när det är regnigt o tråkigt väder: Det letar o samlar maskar... att det kan vara så kul. Minns ju hur man själv höll på som liten. Ja ja bara de har kul så :-) Själv har jag snört ihop en kladdkaka och tänkte gå o ta mig en lång dusch. Sen ropa in barnen för lite dusch o så kryper vi upp i soffan alla 3, (4 med loragna) o kikar när pappa jagar pucken i rutan.. Håller tummarna lite extra för att han får en pinne i protokollet. Säger att det kommer, men vet det stressar han lite. Så idag spräcker vi nollan...
Längtar redan tills i natt då han äntligen kommer hem o kryper ner hos mig!! <3
Imorrn blir det mysdag! Säkerligen lite tårta oxå mamma fyller 55 år, hur nu det gick till?! :-)
ps ska rota fram kameran snart så det blir lite roligare inlägg...