...
Nyss hade pressen lättat lite så drar man på sig lika mkt igen, känns lite typiskt mig ;)
Ja ja på något konstigt vänster tror jag och hoppas att jag och Ida ska ro i land det här. Vi hoppas på 22:a november. Vore skönt kunna gå upp då o sen "bara" ha revideringar kvar. Men vägen dit är hiskeligt lång ännu. Vi brukar dock vara jävligt effektiva när vi väl ses. Kruxet är att vi bor på olika orter o jobbar lite olika dagar men det får lösa sig på nått vänster...
Imorrn ska man på arbetsintervju igen, jag lär aldrig få det då arbetet är start from 1 februari. Alltså när jag är i v36 ha ha. Högsta hönset för den avdelningen ringde mig 3 gånger igår. Så hon ville verkligen att vi skulle ses, hon lät väl lite mindre impad när jag skulle a barn i början av Mars. Jag fick såklart höra det obligatoriska att det inte spelar någon roll att jag är gravid, ha ha allt för rädslan att inte diskriminera. så visst skulle jag ändå komma på intervju så vi får se. Men jag känner mig mycket tveksam till att få ett jobb som jag måste börja med att gå på barnledighet på. Fast konstigare saker har väl hänt. Så vi får se.
Fy satan i gatan vad halkigt det är ute nu. Jag slirade precis ut med son och hund, vi slirade på rätt friskt alla 3. Var ingen avslappnad promenad direkt men vi klarade oss utan att drutta eller iofs sonen simmade rätt glatt på i nån vattenpöl här o där...
Borde väl kocka ihop nån middag här nu får la se vad det blir för deluxigt idag ha ha...
Kommentarer
Postat av: Susanne
åh spännande, låt oss veta hur d går! Kramis från sjukstugan
Trackback