...
Florence n att your service. Vilken dag, redan från innan jobbet eg började så kände jag hur stressen steg. Inte blev det bättre av hur alla telefoner ringde med akuta grejjer, meddix överöstes med vårdplaneringar, utskrivningar mm. Inget fika här inte o lunchen satte jag nog i halsen. Inte den avkopplande timmen med Cammi som jag hoppats på. Men vi får ta ett nytt försök nästa vecka tycker jag!! Idag slutade dagen med 1 timmes övertid.
Tyvärr värker min rygg otroligt mkt nu, varenda böj jag måste göra känner jag mig som 90 år.
Ja ja tur jag tycker jobbet är så kul!! Det är roligt ratta runt till alla tanter o gubbar o en o annan yngre människa i behov av hjälp. Imorrn ser det på schemat hittills lugnare ut, jag hoppas verkligen det blir så oxå!!
Tindra har varit hos kompis efter fritids. Ändå hör jag hur hon högljutt protesterar i hallen över att hon inte får gå till nån kompis mer idag. "Vi är såååå dumma o hon får ALDRIG vara med nån kompis" Det är lustigt hur det svänger det där ;)
Fröken hade sagt magsjukan exploderat på skolam, blä bävar för detta :-(
På söndag är det skyltsöndag ser vi framemot vad mysigt! Ska nog hänga med andra familjen tok. Det gillas mkt!!
länge mellan gångerna
Det går som länge mellan gångerna, ska försöka bättra mig ;)
Skolan är iaf typ slut. Bara allra sista små reviderignarna kvar sen kan jag titulera mig DSK, kul en underlig känsla.
Idag är det vab, en tjej som mår illa, hon sa igårkväll redan o var liksom likblek. Samma imorse men inget mera, Hon fick såklart vara hemma då hon inte alls såg fräsch ut o lillprinsbus fick stanna hemma han med, om det är magsjuka vill vi inte vara boven o sprida den vidare.
Insåg imorse vilket projekt det är nu när man ska vara hemma. Det ska ringas till förskola o dagis, mailas till jobbet. Idag när jag är på skolan måste jag ju meddela de elever jag kallat till idag oxå. Sen ska det anmälas till FK (vilket jag inte orkat med än).
Jag tycker inte om att behöva vara hemma, det stör liksom min plan för hur jag skulle lägga upp jobbet. Idag hade vi dessutom samverkans möte med specpedagog o lärare något som jag var en av drivkrafterna bakom att vi skulle ha så det känns extra surt :-(
FIck iaf veta att Tindra har sitt första sammandrag i innebandyn på lördag så det blir kul!! Då ska jag stolt stå o hejja :-) Tidig uppstigning första matchen redan 8.30, samling 8.00 och det är 5 mil bort så uppe med tuppen :-)
På em har hon sedan adventskonsert med kören i kyrkan o däremellan ska det bakas pepparkakor med mormor o morfar. Fullspäckad lördag alltså.
Jag o gubbz ska faktiskt gå ut o äta middag på en nyöppnad rest i stan efter hans match ser jag framemot MYS!!!
Att jag sen inte kan bestämma mig för hockey el adventskonsert är en annan femma men vi får se, kanske blir slapp hos mamsen o konsert, eller så blir det slapp på hockeyn vi får se :-)
Jag insåg iaf sista matchen att hockeyn inte alltid är det bästa för min rygg. Vissa gånger inga problem men andra svårare. Förra gången = inget bra. Fick nämligen bära upp Troy för trapporna i 2 av pauserna. Vi sitter på rad 16 så det blir en del steg, pust. men men vad gör det när vi fick se en sån match 8-1 o gubbz körde pumpen järnet :-) Kom på mig själv att hoppa med armarna i luften på läktaren. Jag vet ju hur jävla efterlängtat det där målet varit o hur frustrerad han varit så det var nog himla länge sen jag blev så glad över ett mål. Likadant matchen innan, då jag kikade i hemma i soffan. Ett 2a assist har sällan känts så skönt. haha kan låta töntigt för er utanför. Men det e ju liksom hans jobb o när man då står där bredvid o ser frustrationen växa. Det känns hur det liksom växer för varje match som går, man kan riktigt ta på alla de tankarna som snurrar på där inne i den andres knopp. Då är det liksom en självklarhet att glädjen hos mig oxå blir så stor.
Ska bli bättre på att lägga upp bilder snart igen oxå promise.
Kan inte fatta det är första advent snart än mindre att julen snart är här. Nu pratas det julklappar till höger o vänster, jag kan lova jag är långt ifrån där ens i tanken...
inte alltid så kul
Fy vad jag låter negativ nu. Men det känns extra svårt njuta av denna graviditet när jag redan nu fasar/får ångest över hur man eg ska bli kvitt alla gravidkilon igen.
Jag vet hur mycket jag fick kämpa förra gången tror dessutom att jag kan addera lite stress som vintminsknings hjälpmedel den gången (ni vet, hus, bröllop ev flytt till usa som blev ryssland-sj med barn) Tror inte jag har det påslaget som hjälp denna gång.
Jag kan inte ens förmå mig själv att bli sur på mig själv över att jag blir stressad så här. Utan jag funderar mest på hur fan jag ska få ihop det. Jag tycker inte så mkt om traska runt med vagnen o springa hatar jag. Jag trivs o mår gott på gymmet. Men att tro att jag ska lyckas få ihop 4-5 dar i veckan där känns bara fånigt. Men så sant som det är sagt så ska jag då fan kämpa. Det får helt enkelt bli en gymbebis så länge han är stilla o får följa med. Det är passen som är svåra att få in, ja ja det blir nog bra.
Känner att jag tyvärr kommer gå upp mer än med övriga två varför vet jag inte riktigt. Tror det har och göra med att jag mått så dåligt ,inte så jag spytt utan varit tvungen äta titt som tätt det i kombination med att må för dåligt för att orkat röra på mig tills efter 20e v känns inte som en bra kombo.
Såklart njuter jag och längtar efter den lille, det ska bli så mysigt!
Önskar bara jag kunde släppa tankarna och stressen över att kilona övertar min kropp. De där 8 veckorna innan man får träna ordentligt känns även de som en evighet. Men bara bita ihop. Det är trots allt en underbar fin liten gåva vi ska få. så säg 25 kilo plus det får det väl vara värt :-)