snart oktober..
Fattar ni det är snart oktober??
Tidningarna skrev idag att det har regnat ovanligt mkt i september. Shit vilken kioskvältare det måste varit!?!
Sååå satans less på regnet nu att jag snart kräks. Har föreläsning hela dagen idag tills kl 18. Tänkte mig ut och springa på lunchen... men gissa ,jooodå det pissar ner ute ... så nja får se om jag stressar iväg på lunch pump...
Kallt är det ute oxå... behöver pappa hjälp idag, måste få tänt en brasa :-)
Föreläsaren är som värsta sömnpillret, hoppas han efter lunch är roligare :-)
I övrigt så är jag rätt nöjd fast jag låter som en gnällspik. Jag tycker om att plugga , ha häcken full. Få kämpa för att få schemat att gå ihop. Japp det var på tok för tomt förra vintern!
nu föreläsaren åter, så vi får höras
det måste vara hösten...
Saknar en del av mina vänner så mycket att jag nästan känner mig lite nere när jag tänker på det!
Tack o lov rasslar tiden på så fort ändå så man hinner liksom inte tänka på det så mycket.
Har sagt det förr men kan säga det igen, det här flackande livet, med folk som kommer och går är något jag både hatar o älskar. annars hade jag ju inte träffat dessa underbara donnor men å anda sidan så hade de ju inte flyttat vidare (eller vi) annars... Ja visst man har kontakt ändå. Men jag saknar den här vardagliga kontakten. Bara slappa i soffan, en kaffe på stan, bubbla strunt.
Hösten får en allt att känna sig lätt schizo.. för lika väl som man känner mys av att bo in sig, fixa o dona... o bara krypa upp i soffan. Så kan det dåliga vädret få en att få lätt krupp o känna sig smått deppad...
trångt men mysigt...
Igår kväll när det var dags slå igen sina blå hade man inte bara ett barn i sängen utan två. Men jag ska erkänna att jag faktiskt mös i fulla drag. Det finns få saker som är så rogivande och värmande i hjärtat som att se på när sina älskade hjärtan sover sött!!
Att de sedan kan bre ut sig utan dess like o man kan få en arm i nylllet mitt vad det är, det är en annan femma :-)
Igår var åter en maxad dag, men en dag fylld av trivsel. Först skrev jag en till tenta, även denna gick bra tyckte jag :-) Det var på håret man hann skriva men det gick!
Sen blev det träning och så lunch med A. Det var nog bra, blev tal om fransar och nu har jag tagit klivet, känner mig naken som få, men kändes som att fransarna behövde vila.. så nu är lösfransarna borta.. Ska nog testa neo lash glömde bara köpa det igår...
Sprang iaf en stund på stan sen och hann med lite kaffesurr med I, innan den maxade eftermiddagen hemma på börjades som avlstades med fredags mys med ungarna...
Idag velar jag om det ska bli vinsurr med tjejer eller bara hockey hos päronen, de ville se hemma så de kunde ta ett glas vin till maten om de så önskade. Är rent av lite lur på att ev knoppa där jag med så kan jag oxå ta ett glas vin o bara softa... Men planer är styrda med I bland annat. Så vette katten...känner mig i lite halvrisig form oxå...
Ska iaf på stan idag o kirra diverse smågrejjer.(eller små och små, ska lämna tillbaka mattan och försöka hitta en, ev hitta en lampa till vardagsrummet och ute belysning till bodan..) Älskade pappa ska sy gardiner till mig. Nu blir det lite skifte av färger i rummet. Eller eg inte, men bara lite mer färg, tror det blir mysigt!!
Längtar efter att tända första brasan oxå men känns som att sotaren måste komma först :-)
Imorrn ska det då bara bli mys mys mys.. Tindra har basketträning ,ska bli så kul se.
Måste la kanske börja plugga lite oxå. ska väl kliva upp o göra ett ryck snart...
kramen på er
regn regn regn f*cking regn..
Inte är det uppiggande väder ute, nej det kan jag inte påstå!
Det regnar o blåser, regnar o blåser...
Har iaf hunnit med en jättemysig helg nere i Göteborg hos fina Linda med familj. Var hur mys som helst, kruxet är väl att jag saknar henne ännu mer nu!
Har även klarat min första tenta :-)
Gjort bort två prickiga barn..
Nu går tankarna i ljuslyktor, filtar och kuddtankar ni vet så här som de gör på hösten man vill liksom mysa till det inför mörkret som kommer..
Jag har precis tränat men hmm ligger med bamse godisskålen brevid mig nu...men skit samma.... det är iaf gött för själen med lite workout..
Idag ska sonen göra entre på hockeyarenan jag fasar så för hur rädd han kommer bli för björnen... lilleman... ja ja just wait and see... ok låt se plugga geriatrik eller lite matchvila, svårt val, gissa vilket val jag kommer göra? :-)
tankarna finns ännu där..
Kan inte rå för det, men den här saken tog ändå rätt hårt på mig. Jag lider så med alla familjer!
Idag när jag skulle städa upp i bilkaoset efter min son sköljde tankarna över mig, hur man skulle tackla ev en sån förlust oxå.. fy hemska tanke!
I övrigt har barn nummer två gått o blivit prickigt. Han störs dock tyvärr mer av det än sin syster. Så jag gör mitt bästa för att få i han tavegyl. Men just nu ratar han det mest i både mat och dryckesväg så det är inte lätt :-( Isglass går bra iaf..
Stortjejen var på sin första basketträning igår och det var inte annat än att man blev lätt nostalgisk samtidigt som rörd när man såg på de söta ungarna. Jag kan liksom inte smälta att hon är så där stor nu. Det dröjjer liksom inte länge tills det blir fikaförsäljning och sova i gympasalar för henne nu... Hon som jag oxå håller som min lilltjej än.
Hon och jag ska iaf på en tjejmys helg i göteborg till helgen. Det ska bli kul för oss båda!
Plugget går la ok men kanske inte så fokuserat som jag eg önskat just nu. men det rullar på ändå. Gubben var så lycklig över att brumma på igen så han pös med kidsen till sina päron ,men jag vet nog baktanken oxå... Det är som vanligt: "Den här bilen behöver inget mer ,jag lovar" Konstigt jag fått upp massa systemsidor o skit... hmmm så ja då jag vet nog vad han och hans bror kommer göra idag ha ha... Sötaste!!
men men nu ska jag svida om för jag behöver luft och träning för att få nyenergi till kvällens plugg!
see ya
Det som inte får hända hände!!
Jag trodde på något sätt jag skulle vakna idag och kanske känna lite mindre, men inte...
Jag sitter här med gråten i halsen och ibland rinner tårarna ner för kinderna också.
Jag kan liksom inte komma mig för att börja med mitt istället.. börja läsa min psykatri som jag bör. Allt som jag brukar gnälla över känns idag helt plötsligt såå litet i förhållande!!
Ni förstår säkert att jag pratar om den fruktansvärda flygplansolyckan i Ryssland. Min bror ringde och berättade det , gick snabbt in på nätet och kikade samtidigt som jag ropade på Johan (aldrig någonsin har han hoppat upp så snabbt ur sovande position i soffan) Det var hemskt!! Vi hoppades att iaf vår svenske spelare av någon anledning inte fanns med på planet, men inombords visste vi ju att han gjorde det.
Jag fick såna rysningar på en gång på kroppen. Jag mindes när Jessica ringde till mig med gråt i rösten och berättade om bombningen på Moskvas flygplats och att killarna precis var på väg dit. Jag var helt ovetande och gick hemma och lagade middag. Jag förstod först inte allvaret i vad hon menade men vi lade snabbt på luren. När jag sedan gång på gång kom till en avstängd mobil väcktes rädslan inom mig, jag läste på nätet ,vankade av och av, vaggade Troy i famnen samtidigt som jag grät. Det värsta scenariot spelades upp i mitt huvud, även fast jag på något sätt förstod (hoppades) att det ändå inte skulle varit med...Minuterna kändes som timmar. Så när jag äntligen fick det där samtalet av Johan sprutade tårarna ännu mer. Hela den kvällen var jag ändå ledsen, man blev så medveten om hur otroligt nära det var och hur man inte ska ta livet för givet.... MEN sen börjar livet liksom rulla på igen och man kommer in i lunken igen.. Tills detta händer!
Det är sååå hemskt och jag lider så med Stefans familj, hans hustru och två små barn. För henne kom tyvärr aldrig det där efterlängtade samtalet (det där sista hoppet man ändå lever på), hon väcktes aldrig ur sin mardröm. Jag kan inte förstå hur hon känner nu. Att säga att jag kan det vore att ljuga! Men jag kan säga att jag lider med henne, att ens försöka sätta sig in i hennes situation nu är omöjligt, men jag vet att jag bara ville krama om min familj igår! Samtidigt som jag behövde ut och få luft. Jag ville bara gråta när jag såg på mina barn, när jag såg på vårt bröllopsfoto. Tänkte på att på flera ställen nu så stod det just flera såna familjer nu, där barn helt plötsligt mist sin far. Kvinnor sin man. Hur berättar man en sådan sak för sina barn som helt ovetande leker för fullt med sina kompisar, hur orkar man ta sig vidare själv. Man måste ju för sina barn. Men hur gör man?!?
Det är så sjukt obegripbart. Jag lider verkligen med de drabbade!!
Imorse efter dagislämning när vi talade om spelarens familj och helvete hon går igenom nu kände jag mig med en gång lika nere och ledsen igen. Man vill liksom krama om sin egen familj och aldrig släppa taget!!
Älskar er så!!! From here to eternity <3 <3 <3