Virrig blogg om livet mitt!

Denna morgon har det inte hänt särskilt mycket alls. Vare sig jag eller gumman har på sig vettiga kläder än ,vi går bara runt och myser. Jag som skulle färga håret idag på fm men snart har förmiddagen gått =)

Nu känner jag mig så där supertrött igen som jag ofta gör när jag väl har landat på ett nytt ställe, då har jag en-två dagar då energin liksom är lika med noll. Men som jag tidigare skrivit är det säkert lite spänning och stress som släpper. (när man äntlgien fått lite klarhet i var m n kommer bo, dagis kirrat etc..)

Igår dök mitt drömjobb som sköterska upp, jag skickade såklart genast in mitt cv. Var på Neonatal iva, Där skulle jag verkligen verkligen vilja jobba. Så visst smärtar det lite i hjärtat att inse att även om de skulle vara intresserade så kan jag kanske inte ta det just pga kvällanra och helgerna är svårlösta med gubbens jobb. För jag vill verkligen inte ha gumman på dygnet runtdagis, ok om man är föräldraledig eller om familjen går på knä och verkligen behöver det. Men nej jag får föröska söka vidare i framför allt dagjobbsdjungeln. eller djungeln ska man väl inte kalla för just dagjobben som ssk finns det inte så gott om. Jag har iaf idag sökt ett helt annat jobb just för att det var dagtid och inte heltid, skulle lätt kunna jobba med det men mkt kosing ger det nog inte. 

Så till viss del kan det även vara därför jag är lite låg. Ibland funderar man bara på vad man till viss del får ge upp för leva ett sånt här hattande liv. Känns jobbigt ibland, för visst det blir jag som hela tiden kommer på efterkälken, gubbens jobb är ju liksom kirrat redan innan vi är plats, det är liksom hans tider man måste följa, går inte direkt att be han stanna hemma från en träning för att jag måste ut och jobba. Och nu har ju inte jag heller det lättaste arbetet att kombinera med hans resande och kvällar, hade vi inte haft gummsiz no problem. Men nu sätter man liksom henne först och vill inte ha henne borta sena kvällar och helger. Samtidigt vill man inte ta vilket jobb som helst då man ändå har sin högskoleutbildning,. Jag har inget emot de som jobbar  inom ett sådan jobb. Det jag menar är bara att det känns som ett steg bakåt när man trotst allt har slitit de där 3 åren för att få sin legitimation.
Ibland är jag sugen på att läsa till lärare eller socinom något som jag var inne på innan jag började läsa till ssk MEN återigen så är det svårt planera så långt fram, en utbildning är oftast 3-4år lång, vem sjutton vet om vi ens är kvar i landet då, framför allt i linköping, tänk om vi helt plötsligt befinner oss i andra delen av landet på en ort där inte ens den utbildnigen finns (så möjlgiheten att byta ort går bort).Nu vet jag att det verkligen ser ut som att jag målar fan på väggen, men så är väl egenligen inte fallet. Kan bara kännas lite tungt ibland. Kan vara jobbigt när folk tror att man har det så himla lätt och glassigt, det kan jag lova det är inte alltid kul att komma som nummer 2,
MEN återigen så älskar jag min gutt o min Tindriz och större delen av tiden bara njuter jag av vårt vardagliga liv. Det är många fördelar också som jag självfallet uppsakttar. Dessutom så går allt om man bara vill så om ni bara håller ut så kommer jag nog på en lösning. Det kanske inte kommer vara den ni tänkt er och vem vet kanske ni kommer tänka , "vad sysslar hon med" men försök förstå att jag gör det bästa för att jag ska må bra och för att få min lilla enhet att fungera på ett optimalt sätt och för att hela familjen ska trivas. för mig har det optimala aldrig varit att föräldrarna går om varandra och bara möts i dörren, nej en familj måste få ha lite qualitytime oxå!!

Stor stor kram till er som även orkar höra på mina funderingar mellan varven, för man kan tyvärr inte alltid vara på topp. trots att jag för det mesta klingar med mitt skratt!