Lulääää nu är jag här!!
Äntligen är man på plats hos morsan o farsan i G-stad. Har kännts kul att åka hem men även lite jobbigt (resa så långt). Väl på plats är det sjukt skönt!! Flygnignen gick bra. FIck bara lite smått panik i bilen på vägen till arlanda när motorolja lampan började lysa, HJÄLP vad gör man. Stod där helt handfallen o tänkte shit, in på statoil skulle köpa olja ,kontot var så kalrt tomt ( lite mera panik, typiskt mig) fick ringa be om lite pengar. Sen kom fårgan vars ska denna nu. Jag gick fram till första bästa man i arbetarkläder o bad om hjälp , tack gode gud att det löste sig!! =)
Partysugen har som sagt inte varit allt för stort under veckan som gått, men klart att när man landar på kallax som kom det där suget. Mest suget efter damerna o surra strunt, fan vad gött det ska bli!! SHit pomfrittes vad ska man sätta på sig.... (gubben har sagt till mig att han är tvärsäker på att jag kommer gå ut, vilket jag väl oxå innerst innte vetat om, så det enda som känns surt är att han fick rätt o de så här snabbt...ha ha men klart jag inte bangar fan det skulle aldrig ske!)
Surrade med fröken A, ska bli väldans trevligt träffa den damen o se framför allt deras kiddo men även deras nya crib. Det är konstigt det här, i bilen på väg till sthlm så satt jag verkligen o funderade att "Nej jag är verkligen inte redo att flytta hem ännu, vill bo nära el i storstan ett tag till", helt bestämt kändes det så. Men när jag landade på kallax kom känslan av sakanden av att vara hemma på mig igen. Detta är pga er kära vänner, fan vad vi saknar er. Vi har självkalrt vänner o bekanta som är helt underbara både i götet o linköping MEN faktum kvarstår att den här sköna atmosfären som är här uppe fattas på nått sätt. Eller faktum är nog så att jag nog kommer känna mig så här kluven ett par år till. Som jag beskrivit flera gånger tidigare, känns som att vart man än är saknar man något. Det jag saknar här uppifrån är alltså helt klart den avslappnade attityden, våra vänner o familjen. Medan jag tycker om livet söderut enormt oxå, lättare att hitta på roliga småsaker. Har sin bakantsskapskrets men kan ändå känna sig hyffsat anonym om man vill mm....
Ikväll blir det bara att softa kika hockey o slappa. Mina kära päron vet precis vilken mat jag saknat idag blir det renskac o mos mumma!!!
Stor stor kram på er allihopen
Gumman, ha det great i Luuulee! :-) Njut, parta och inte minst gosa med alla dina vänner där uppe i norr. Jag försår precis din tankegång, hemma är ju alltid hemma så att säga... Och det är med att en bit saknas kan jag precis förstå. Hoppas på att snart få komma, vore mysigt att komma och joina. Var ju inte den trevligaste gästen sist, sjukis och mensis. Hua!
PUSSSSS
Åhh.. jag fattar exakt vad du menar. Hemma är alltid hemma. Det är alltid en speciell känsla att komma till sin hemstad när man bor på annan ort. Fast det är ju lite svårare att vara anonym. Det finns alltid en risk att man möter ´bekantskaper´ man inte vill möta etc. Så det är ju både och..
Det stämmer att Linköping är en stad som lider av svårt stockholmskomplex. Du är absolut inte den första som jag har hört säga det. Många tycker att det är svårt att ´komma in i gänget´ här. Det räcker med att åka till Norrköping för att det skall vara skillnad. Dock är ´vi´ nog inte värst i sverige. Jag har bott i Uppsala tex.. trevlig stad men uhh.. vilket stockholmskomplex..
Passa på och njut av att vara hemma nu!
Sanna: Du är alltid go ooavsett ditt mood men vi saknar er så som ni vet hos oss är dörren alltid öppen!!
Lotta: bra du förstår, har lite svårt förklara så här.. Och det jag ju vill klargöra var såklart att det inte gällde alla, för ni är ju riktigt sköna people!!Ju närmare "träsket " (som min norrländskefar kallar det ha ha) man kommer desto tydligare blir det kanske. JAg fullkomligt älskar sthlm med tanke på hur vakcer den är ,med allt vatten, skärgården, allt utbud som finns etc. Det jag kan ha lite svårt för är just den där känslan av att man alltid ska vara världsbäst på allt o stressen. Annars är det en supervacker stad (spec på sommaren)
Jag gillar också Stockholm. Det var länge sedan jag var där och flanerade nu dock..
Det jag glömde säga förut var att det ÄR skillnad. Norrlänningar är ofta otroligt trevliga, gästfria och hjälpsamma.. Det är verkligen inte alla här.. Här är ´vi´ stressade och upptagna. Om man nu får göra en riktigt grov generalisering