varför man tvistar o grubblar så mkt..
Och det är ju både rätt o fel.
För visst det är inte mitt liv , rätt!
MEN det påverkar MITT liv, VÅRT liv tillsammans mkt.
Jag har insett hur mkt det påverkar sättet man trivs på i en stad oxå. För förra året trivdes vi jättebra i stan men i år känns det inte alls lika kul. trivs väl önnu men inte på samma sätt som i fjol.
Det påverkar väldigt mkt iom att vi har vår guldklimp tillsammans, hade det bara varait vi vuxna hade det såklart varit tungt ibland ändå. MEN med barn så blir det liksom lite omständigare om man tex hastigt måste flytta. Det blir liksom för mig det "ställer till det" Det blir ju liksom jag som får vara hemma tills dagis är ordnat, kanske inte kan påbörja el fortsätta en utbildning som planerat. Flyttar ifrån mitt sociala nätverk som man byggt upp...Man tänker naturligtvis på hur en ytterligare flytt påverkar vår hittlls otroligt busiga men trygga dotter. JAg är så oerhört glad att man har henne, det är en tröst i dig när man känner sig lite nere!
Detta gör man i sånt fall såklart med full förståelse för att så måste det bli. Men det är inte utan att det känns o att man bli ledsen. Man är den som ställer upp o stöttar, o jag är den som givietvis tar upp mina frågor o funderingar, men samtidigt vill jag inte ge min älskling dåligt samvete på nått sätt över saker han inte kan rå på, för jag vet hur det fungerar o hur saker o ting i dessa lägen måste bli. MEN det klart jag blir ledsen, vi blir ledsen. Det är ju inte heller så att han inte vill att jag inte ska kunna göra det jag vill.. Utan vi försöker så jäkla mkt att få det till att alla ska få ut så mkt de vill av sitt liv, medan man lever det, jag kan liksom inte bara sitta o vänta på att mitt liv ska få börja.
Jag är så oerhört lycklig som har den man jag har.Min egna lillavirrpelle, som jag älskar så! Han är så rar, har sagt flera gånger att han är så stolt över mig för min utbildningsskull mm.. o jag tycker vi förstår varnadras liv rätt bra.
Att flytta så här som vi gör ibland, gör att man som sin lilla enhet blir rätt starka tillsammans. Jag tvivlar aldrig på min älskling, utan jag är så oerhört glad att vara en del av hans liv/vårt liv. Så trots det finns stunder som är jobbiga, (som kan te sig höra till hans liv men som jag nu hoppas ni förstår är tydligt samamnvävda i mitt liv o inte på det sättet att jag inte lever ett eget liv!) så överväger vår kärlek allt.
MEN jag är glad att jag är rätt lugn till naturen, jag ser sällan hindren utan ser oftast att saker kommer lösa sig ändå. Visst jag grubblar o funderar, o blir ledsen ibland, men jag vet ändå att en ny dag kommer efter varje jobbig dag. O saker o ting brukar faktiskt alltid lösa sig hur mörkt det än kan te sig ibland!
Observera!
Vi är nte på väg att flytta nånstanns nu! Men dessa känslor väcktes i mig nu, med det som hänt på sistone o hur det var för 2 jular sen,. Då vi fick säga hastigt adjö till dagis, säga att vi kommer nog "mest troligen inte tillbaka efter jul" Då jag fick ta det mesta av vårt pick o pack o flyga upp själv med gumman i nästintill total ovisshet om vart vi skulle hamna sen, bara vetskapen att tillbaka blir det nog inte... .. Det är såna gånger man är extra glad man har sin lilla enhet o sjävklart sin familj som backar upp en!
Gumman, jag hoppas verkligen att någon snart slår den där Lener i huvudet. Han verkar behöva att nån bankar in lite vett där innanför pannbenet.
Mycket märkligt med en del tränare och lider med er när det blir så här.
Jag har varit i din sits så många gånger och man blir så frustrerad och ledsen för gubbens skull. Precis som du säger påverkar det verkligen en hur man trivs i stan och så mycket annat.
Vi hejar på Johan och även på dig och Tindra såklart.
VIK skulle behöva en bra back ;) men jag antar att klubbarna står i kö för att få Johan. :)
Miss you!
Du skriver så fint hjärtat, SÅ rätt - varje ord.
Det vore hemskt konstigt om inte vi påverkades utav deras liv. Det är ju en situation vi DELAR. Det är grabbarnas liv MEN vår gemensama vardag!
Jag hoppas att saker och ting snart ljusnar för er. Att J får det space han förtjänar och att era knutar i småkropparna lättar... Ni är SAKNADE!
Vi tänker på er.
Love!
som Sagt ingen flytt på g! Än iaf.....
JA det är skönt att du finns! För jag vet att du verklgien förstår mig! Gummman lustigt det här hur mkt känslor som väcks i en bara av att tänka på saker som skett.. är väl kanske lite rädsla av att det ska ske igen. ÄVEN om ajg vet att det löser sig i sånt fall =)
saknar dig jättemkt!
Ni finns såklart :-)
Sannis hann slinka emellan så jag missade din kommentar!
Ni är verkligen guld värda tjejer!
Tack för att ni finns!
Stor puss på er.
Jag saknar er båda dundrans mkt ska ni veta!
Huja jag hade aldrig klarat av att inte veta vad som händer den närmatse framtiden. Det är väl självklart att hela familjen påverkas av sånt här! Familjen påverkas ju nästan mer eftersom hockeyspelarna får ju ett nytt "jobb" med nya kompisar på en gång vid en flytt samtidigt som familjen måste börja om från början. Tycker du fixar det grymt bra Jenny!!!! Du lyckas ju skapa ett "eget" liv på varje nytt ställe ni hamnar på, är osäker på om jag själv skulle kunna det. Men det är för att du är den du är, en toppentjej med hjärtat på rätta stället!! Hoppas knäppa Lener får sparken eller nått så inte ni behöver flytta pga den jäkla gubben. Verkar ju som att han bara förstör lagen han ska leda...fast det där ska nog inte jag diskutera för jag är inte så insatt ;-)
Massor av kramar till er!!
Hej!
Du har 'Mamma-Nobelpriset' att hämta 'inne hos mig'. Hjälper kanske inte mycket men i all fall lite ;-)
Mycket, mycket svår situation det där. Det är tur att du är en lugn person. Det underlättar alltid. Kan man bara acceptera att "det är så här livet ser ut för oss just nu" så kan man undvika mycket stress. Jag hoppas verkligen att det vänder snart.
Faan.. ni skulle ha stannat här i Tallis! Då skulle ni ha varit gladare tror jag. Mera pizza åt folket!
Önskar er all stabilitet! Kram!
Förstår hur du känner...detta är baksidan av hockey livet. Skönt att höra att "the family" håller ihop. Ni tre är kärnan, vad som händer utanför löser sig alltid. kramiz
Hej!!Klart att de är ditt problem oxå, de är ju erat liv de handlar om. Om du börjar utb, som ju tycker att du ska,de går ju alltid att byta studieort om man behöver(dvs om de är sverige vi pratar om).Erat lilla hjärta har iaf föräldrar som älskar varandra,de blir man ganska trygg av, men jag fårstår din oro.Hoppas att allt löser sig till de bästa.Kram kram!
Tack så mkt gud vad rar ni är, ni ska veta det värmer i hjärtat!
Återigen, ingen flytt på g, bara lite tyngre i "hockeylivet " jsut nu, men med lite skina o julamt i magen får vi hoppas det blir andra bullar den 26e.. !!!! Det kan ni ju hålla tummarna för!