Bröllop!!

Herre min skapare vilken underbar eftermiddag vi fick!

Ja ni de var såååå fina så man ville ju bara gråta direkt man såg dem. A var såååå vacker som brud, o P gick inte av för hackor han heller, gudomligt fina!! Sångerna de hade valt, fick en att svälja både en och 2 ggr, torka kinderna o kika lite runt i kyrkan, för att bara titta på brudparet, nej gud då hade jag nog gråtit ihäjl mig. Rackarns vad vackert!!

Ringarna: Superduper fina, jättesmart , vacker o rolig ide!

Egentligen behöver jag inte go on, allt var liksom perfekt. Talen fina o genomtänkta, maten god, fint i lokalen, festen efteråt skoj.
Det allra allara bästa var nog ändå när det var dags för dansen, jisses vad de chockade oss. Japp de började så soft med lite slow, men sen hade de lurifaxarna kokat ihop en jättebra o rolig sak. Då var det en mix av olika låtar som de rockade loss till, helt roligt gjort. Ja det blev liksom en perket personlig touch. Ja det är ju så vi känner dem, kanske inte som några vals människor, utan mer på det sättet. Alla tyckte nog verkligen det var jätteskoj, jag ser dem ännu framför mig o ler...
Så bröllopet var lovely, men det fick mig att ännu mera inse att de verkligen är guld värda och att vi kommer sakna dem massor!!!

Om jag hade hållt ett tal till brudparet så hade det nog gått ung så här:

Kära brudpar, framför allt kära vänner ,
Mitt tal kan inte handla om roliga anekdoter från er uppväxt då vår vänskap inte varat så länge.
Men jag tycker vi lyckats skapa rätt många bra och roliga minnen ändå =)
Ni var liksom ett par som man kände på en gång att det klicakde med, ett par man alltid hade roligt med, där vi alla verkligen bara var oss själva, skrattade och hade skoj. Jag vet inte det otaliga gångerna vi skrattade så man nästan fått sån där kramp i magen åt såna där saker som kanske egentligen ingen annan skulle förstå, ja såna där lite speciella småtokiga saker som jag verkligen tycker om er för. 
Att vi lärt känna varandra hör ju ihop med den lite speciella värld vi trots allt alla fyra lever i.
Ja ni vet i den där Patrik är busen (hmm svårt att tro i dag..) där han  lyckats så bra med det han gör. I den världen där jag och Anna otaliga gånger studsat upp och ner i stolarna, av glädje, oro , eller ibland ilska. Kanske även ofta missat många spännande saker för att vi varit för upptagna med att prata om annat =) I den världen där faktiskt många nya bekantsksapsband knyts längs färden.
 Den världen som jag själv hatälskar. Mest tycker om, för se bara nu, utan den hade vi aldrig lärt känna er och det skulle jag för allt i världen inte vilja vara utan!!.
 Det som är jobbigt är ju just det att man även måste skiljas från sina nya vänner titt som tätt, för i denna värld går flyttlassen till höger och vänster. Men en ska vill jag ni ska veta att hur långt bort ni än flyttar så kommer ni alltid vara nära, för innuti mig finns ni alltid kvar!. 
Jag hoppas att våra vägar åter igen korsas snart  och om så för en kort stund återigen går åt samma riktning så vi får hitta på många nya bus och tokigheter Men tills dess stort lycka till!!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback