Kvitt skiten
Äntligen snart är vi kvitt skiten... ja andra läggan alltså. Idag har jag varit där hela förmiddan o fixat med det sista som ska hit o sånt... Nu är det bara för de att tömma möblerna så har vi bestämmt oss fixa nån som städar ur den, orkar inte bry mig mer i den där lägenheten nu...
Idag blev jag ruskigt less på my man, ja fan alltså jag hade bokat träningspass halv 5, vilket han visste! Klockan 10 över 4 ringer puckot o det är så jäkla viktigt att hämta mc'n idag, nej då den kan inte stå där tills imorgonbitti, hmm så det vara bara att ställa in min träning, INTE glad var jag.. ibland e jag på tok för snäll jag hade ju bara kunnat möta han i dörren ta bilen o åka iväg o träna, fan jag hade ju nädå fixat o donat med all skit själv hela dan.. men men nu blev det inte så.. ja ja rätt lugnt är fanktiskt rätt trött av allt kånkande hela dan... Sen fick vi ju mysbesök av P & A istället o lite sushi i magen=) . Det är förresten gummans favvolek nu förtiden att leka Patrik o Anna =)
Förresten e gubbz ute en sväng nu, så ok gör inget han hämtade den idag, rätt skönt vara helt själv litegrann idag var verkligen en dag då jag behövde den här tiden all by myself.. Ni vet man har såna stunder o för mig kan det räcka med en timme el två för att få grubbla lite på ditten o datten.. Jag har insett lite olika saker om mitt liv...
Jag har insett jag har haft en jäkla tur i mitt liv, jag har en grym familj, tokkära vänner,. Jag har fan aldrig blitt bränd. Men tolka inte det fel för visst fan har jag haft mina tuffa stunder. Perioder i mitt liv jag tyckt varit lite jobbigare.
Det jobbigaste har nog varit det motstridiga känslorna inför hur jag ska förhålla mig till min riktiga pappa, JA där kan man väl iofs kanske säga att jag blitt bränd. Men gång på gång ändå öppnat mig. Det är iaf en gång i mitt liv jag är riktigt stolt att jag var stark o sa ifrån. Sa att det räcker nu. Beteendet han hade kvar gjorde att jag fick ont i magen o en stor olustig känsla. Men det jag inte kan förstå att han själv inte förstod att jag inte ville ha nån kontakt om läget ännu var så..Jag tycker han verkar vara en väldigt trevlig o rar människa men hann liksom aldrig få nog lång tid för att lära känna ordentligt. Nu får väl tiden utvisa hur det blir, men just nu är jag då inte mogen Dessutom när personen säger att "det känns som att jag inte tycker om denne" Liksom ursäkta men vad ?. Du har inte varit närvarande under hela min uppväxt, du kan ju inte bara komma o tro att det ska vara en vanlig far-dotter relation på en gång. Det kommer det aldrig att bli, det tåget har ju redan gått liksom... men att lära känna dig o ses visst, fine..
Men men det är ju inte bara det som vart jobbigt utan liksom hela situationen, att redan liksom ha en pappa, som man verkligen älskar o vill ska veta det, som jag verkligen hela tiden velat ska veta att för att jag kanske hade kontakt med min biologiske så innebär det aldrig att han skulle knuffas åt sidan, för mig är min pappa alltid den personen jag levt med o som uppfostrat mig till att bli den delikata dam jag är idag. Alltid no matter what! Samt att jag vet min kära mamma tycker det är jobbigt när vi har haft kontakt, säkert massa gamla jobbiga minnen som dras upp o även oro o olustkänslor i hennes kropp. o det ju inte heller nått jag önskar. Vill ju att mamsen ska må prima ballerina.. men men det där var mera jobbigt när det var aktuellt, som läget är nu så är det då inte aktuellt o jag är nöjd med att ha det som jag har det, som sagt grym familj!!!!
Ja ja men det jag skulle säga var iaf att jag haft en grym tur, haft det rätt easy i mitt liv, förutom dem där grubblerierna, så har jag aldrig blitt bränd. Jag har nog snarare varit den som sårat en del hjärtat längs vägen, som gått för att känslorna svalnat, eller vi vuxit i från varandra... Jag har aldrig själv varit den som stått där med brustet hjärta. Om än det är fan så tråkigt att vara den som gör nån annan ledsen, fyyyyy fan, inte skoj!!
Men nu tidigare för nån vecka sen när jag kände mig lite nere insåg jag att jag f-n varit så duktig att typ bränna mig själv, ja liksom såra mitt eget hjärta. O det är då fan inte roligt när man inser att det bara, bara, bara, beror på en själv att man känt sig lite nere, ingen annan(nästan helt iaf). Du vet som när man blitt bränd o kan skylla på nån jäkel. Nej ni när man såg på sig själv med tårade ögon i spegeln insåg jag ju att mitt lilla sår var mitt eget gjorde det faktiskt rätt ont... Jag det konstiga var nog att jag ju där ett tag nog tom önskade att läget skulle vara helt annat o liksom stå där då o se sig de tårade ögonen fick ju att undra om såret kommer läka el bli större.....
men men tiden läker alla sår.. o vad fan mitt eget sår kan jag nog allt tejpa ihop rätt bra, sjuksyrra som jag är =) O nu är ju inte det här nått som liksom upptar hela min värld om ni trodde det, utan bara lite småfunderingar, kanske en ålderskris he he he...
Lite lustigt bara att man kan lyckas göra sig själv ledsen med lite olika grubblerier, men jag vet, så är väl livet som vuxen, allt är väl inte en dans på rosor o man behöver sina motgångar oxå.. men ni vet jag tycker ju om att ha det busenkelt o önskar mig ännu idag tillbaka till 1a klass ibland, ja ni vet när man spelade kula på rasten o la små lappar i bänken till nån kille o frågade chans, när man gjorde cykelutflykter o fick ta med matsäck, när man hade hemliga små klubbar o pussrum på fritids, det var tider det =)
Men jag lööööv mitt liv som mogen virrig jennybenny oxå, många guldkantade stunder o jag skulle nog ändå inte för nått i världen vilja vara utan mitt sår jag fått, va fan alla behöver väl få känna känslan av att känna sig lite bränd inombords ibland o är man 27år så är'e la fna på tiden man fixar sig ett eget sår om ingen annan lyckats ge en det =)
Idag blev jag ruskigt less på my man, ja fan alltså jag hade bokat träningspass halv 5, vilket han visste! Klockan 10 över 4 ringer puckot o det är så jäkla viktigt att hämta mc'n idag, nej då den kan inte stå där tills imorgonbitti, hmm så det vara bara att ställa in min träning, INTE glad var jag.. ibland e jag på tok för snäll jag hade ju bara kunnat möta han i dörren ta bilen o åka iväg o träna, fan jag hade ju nädå fixat o donat med all skit själv hela dan.. men men nu blev det inte så.. ja ja rätt lugnt är fanktiskt rätt trött av allt kånkande hela dan... Sen fick vi ju mysbesök av P & A istället o lite sushi i magen=) . Det är förresten gummans favvolek nu förtiden att leka Patrik o Anna =)
Förresten e gubbz ute en sväng nu, så ok gör inget han hämtade den idag, rätt skönt vara helt själv litegrann idag var verkligen en dag då jag behövde den här tiden all by myself.. Ni vet man har såna stunder o för mig kan det räcka med en timme el två för att få grubbla lite på ditten o datten.. Jag har insett lite olika saker om mitt liv...
Jag har insett jag har haft en jäkla tur i mitt liv, jag har en grym familj, tokkära vänner,. Jag har fan aldrig blitt bränd. Men tolka inte det fel för visst fan har jag haft mina tuffa stunder. Perioder i mitt liv jag tyckt varit lite jobbigare.
Det jobbigaste har nog varit det motstridiga känslorna inför hur jag ska förhålla mig till min riktiga pappa, JA där kan man väl iofs kanske säga att jag blitt bränd. Men gång på gång ändå öppnat mig. Det är iaf en gång i mitt liv jag är riktigt stolt att jag var stark o sa ifrån. Sa att det räcker nu. Beteendet han hade kvar gjorde att jag fick ont i magen o en stor olustig känsla. Men det jag inte kan förstå att han själv inte förstod att jag inte ville ha nån kontakt om läget ännu var så..Jag tycker han verkar vara en väldigt trevlig o rar människa men hann liksom aldrig få nog lång tid för att lära känna ordentligt. Nu får väl tiden utvisa hur det blir, men just nu är jag då inte mogen Dessutom när personen säger att "det känns som att jag inte tycker om denne" Liksom ursäkta men vad ?. Du har inte varit närvarande under hela min uppväxt, du kan ju inte bara komma o tro att det ska vara en vanlig far-dotter relation på en gång. Det kommer det aldrig att bli, det tåget har ju redan gått liksom... men att lära känna dig o ses visst, fine..
Men men det är ju inte bara det som vart jobbigt utan liksom hela situationen, att redan liksom ha en pappa, som man verkligen älskar o vill ska veta det, som jag verkligen hela tiden velat ska veta att för att jag kanske hade kontakt med min biologiske så innebär det aldrig att han skulle knuffas åt sidan, för mig är min pappa alltid den personen jag levt med o som uppfostrat mig till att bli den delikata dam jag är idag. Alltid no matter what! Samt att jag vet min kära mamma tycker det är jobbigt när vi har haft kontakt, säkert massa gamla jobbiga minnen som dras upp o även oro o olustkänslor i hennes kropp. o det ju inte heller nått jag önskar. Vill ju att mamsen ska må prima ballerina.. men men det där var mera jobbigt när det var aktuellt, som läget är nu så är det då inte aktuellt o jag är nöjd med att ha det som jag har det, som sagt grym familj!!!!
Ja ja men det jag skulle säga var iaf att jag haft en grym tur, haft det rätt easy i mitt liv, förutom dem där grubblerierna, så har jag aldrig blitt bränd. Jag har nog snarare varit den som sårat en del hjärtat längs vägen, som gått för att känslorna svalnat, eller vi vuxit i från varandra... Jag har aldrig själv varit den som stått där med brustet hjärta. Om än det är fan så tråkigt att vara den som gör nån annan ledsen, fyyyyy fan, inte skoj!!
Men nu tidigare för nån vecka sen när jag kände mig lite nere insåg jag att jag f-n varit så duktig att typ bränna mig själv, ja liksom såra mitt eget hjärta. O det är då fan inte roligt när man inser att det bara, bara, bara, beror på en själv att man känt sig lite nere, ingen annan(nästan helt iaf). Du vet som när man blitt bränd o kan skylla på nån jäkel. Nej ni när man såg på sig själv med tårade ögon i spegeln insåg jag ju att mitt lilla sår var mitt eget gjorde det faktiskt rätt ont... Jag det konstiga var nog att jag ju där ett tag nog tom önskade att läget skulle vara helt annat o liksom stå där då o se sig de tårade ögonen fick ju att undra om såret kommer läka el bli större.....
men men tiden läker alla sår.. o vad fan mitt eget sår kan jag nog allt tejpa ihop rätt bra, sjuksyrra som jag är =) O nu är ju inte det här nått som liksom upptar hela min värld om ni trodde det, utan bara lite småfunderingar, kanske en ålderskris he he he...
Lite lustigt bara att man kan lyckas göra sig själv ledsen med lite olika grubblerier, men jag vet, så är väl livet som vuxen, allt är väl inte en dans på rosor o man behöver sina motgångar oxå.. men ni vet jag tycker ju om att ha det busenkelt o önskar mig ännu idag tillbaka till 1a klass ibland, ja ni vet när man spelade kula på rasten o la små lappar i bänken till nån kille o frågade chans, när man gjorde cykelutflykter o fick ta med matsäck, när man hade hemliga små klubbar o pussrum på fritids, det var tider det =)
Men jag lööööv mitt liv som mogen virrig jennybenny oxå, många guldkantade stunder o jag skulle nog ändå inte för nått i världen vilja vara utan mitt sår jag fått, va fan alla behöver väl få känna känslan av att känna sig lite bränd inombords ibland o är man 27år så är'e la fna på tiden man fixar sig ett eget sår om ingen annan lyckats ge en det =)
Kommentarer
Trackback