var nog rätt orolig ändå..
Dan förflöt på som vanligt igår, nämligen full rulle på dagen.. När man kom hem kände man sig som 90 bast igen o kunde knappt röra sig.. Nåja var trevligt träffa Laura iaf :-)
Skulle ev träffa en tjej på kvällen oxå men kände bara, nej jag orkar inte o ställde in detta. Vad jag lite senare insåg som jag mörkat rätt bra för mig själv oxå är hur orolig jag nog innerst inne varit för att det skulle sätta ignåg utan Johan. För igår kväll/em trodde jag nästan det höll på att barka igång. Jag blev jätteskum i magen o som alldeles skakig, fick sd precis hela tiden o den där molande värken. Så det kändes verkligen lite som att senare ikväll natt kan det verkligen dra igång. När jag gick omkring i läggan o mådde som mest dåligt då började tårarna rinna... Var liksom ingen jag ville ringa o stressa upp så där i onödan på lördag kvällen. J satt ju så långt borta o kunde liksom ändå typ knappt ta sig hem fortare än vad han gör. Morsan hade blitt så orolig där i umeå o ja er andra vill jag ju bara inte störa så där på lördagkvällen. (jag vet att jag får, men jag ville inte ringa så där tidigt innan liksom nått eg var på g....) Däremot kände jag att om det verkligen satt igång med riktiga värkar o jag börjat må pyton. då hade jag nog ringt en stand in. Jo det hade jag velat ha.
Jag gick o vilade för att se om det skulle bli bättre, lite bättre blev det när jag viilade, men jag hade svårt att slappna av ändå o när klev upp mådde jag pyton igen.Nåja jag tvingade mig själv tillslut att somna o när jag vaknade kändes allt bättre. JAg tog ändå aldrig mitt skönhersbad då jag skulle färgat håret o gjort ansiktsmask etc för jag tänkte "kanske kanske jag vill ligga länge i badet senare" Men jag pratade med johan o sa hur jag mått men att det nu var mkt bättre..
Jag är sååå glad att lilleman inte valde att komma ut igår. Det var alltså inte ens nära eg utan mera en övertrött Jenny som nog blev tokorolig att det skulle ske, det som inte fick ske liksom...
Nåja nu är älski snart på väg hem o jag pustar ut. Match i umeå imorrn o det känns ändå som ett ok avstånd. så nu är det lugnt. Nu känner jag mig trygg igen!
Och kan ju förmedla oxå nu så nu inte tror jag ska föda idag eller så. allt känns som vanligt igen, alltså typ ingenting.
Men: NU lilleman NU kan du få komma när du vill, fast helst innan september hehe.. o eg efter tisdag fm då jag ju ska göra min fransförlängning :-) Men vi längtar såååå efter dig så kom gärna snart älskling!!
Skulle ev träffa en tjej på kvällen oxå men kände bara, nej jag orkar inte o ställde in detta. Vad jag lite senare insåg som jag mörkat rätt bra för mig själv oxå är hur orolig jag nog innerst inne varit för att det skulle sätta ignåg utan Johan. För igår kväll/em trodde jag nästan det höll på att barka igång. Jag blev jätteskum i magen o som alldeles skakig, fick sd precis hela tiden o den där molande värken. Så det kändes verkligen lite som att senare ikväll natt kan det verkligen dra igång. När jag gick omkring i läggan o mådde som mest dåligt då började tårarna rinna... Var liksom ingen jag ville ringa o stressa upp så där i onödan på lördag kvällen. J satt ju så långt borta o kunde liksom ändå typ knappt ta sig hem fortare än vad han gör. Morsan hade blitt så orolig där i umeå o ja er andra vill jag ju bara inte störa så där på lördagkvällen. (jag vet att jag får, men jag ville inte ringa så där tidigt innan liksom nått eg var på g....) Däremot kände jag att om det verkligen satt igång med riktiga värkar o jag börjat må pyton. då hade jag nog ringt en stand in. Jo det hade jag velat ha.
Jag gick o vilade för att se om det skulle bli bättre, lite bättre blev det när jag viilade, men jag hade svårt att slappna av ändå o när klev upp mådde jag pyton igen.Nåja jag tvingade mig själv tillslut att somna o när jag vaknade kändes allt bättre. JAg tog ändå aldrig mitt skönhersbad då jag skulle färgat håret o gjort ansiktsmask etc för jag tänkte "kanske kanske jag vill ligga länge i badet senare" Men jag pratade med johan o sa hur jag mått men att det nu var mkt bättre..
Jag är sååå glad att lilleman inte valde att komma ut igår. Det var alltså inte ens nära eg utan mera en övertrött Jenny som nog blev tokorolig att det skulle ske, det som inte fick ske liksom...
Nåja nu är älski snart på väg hem o jag pustar ut. Match i umeå imorrn o det känns ändå som ett ok avstånd. så nu är det lugnt. Nu känner jag mig trygg igen!
Och kan ju förmedla oxå nu så nu inte tror jag ska föda idag eller så. allt känns som vanligt igen, alltså typ ingenting.
Men: NU lilleman NU kan du få komma när du vill, fast helst innan september hehe.. o eg efter tisdag fm då jag ju ska göra min fransförlängning :-) Men vi längtar såååå efter dig så kom gärna snart älskling!!
Kommentarer
Postat av: Sussi
åh gumman, jag var påväg att ringa dig igår kväll för jag var lite nojjig :) skönt att han stannade lillkisen :)
Kram
Postat av: Anonym
S: du får ringa när du vill detvet du:-) Ja det var skönt, men nu får han komma :-)
Postat av: Lotta Lkpg
Kanske är på gång snart då :-) Lika bra att få det avklarat. Hoppas bara att det sätter igång då ni befinner på samma ort i alla fall. Det skulle ju underlätta ;-)
Här drar allvaret igång idag. Har lite att läsa ikapp :-)
Lycka till om det sätter igång snart :-)
Postat av: Anonym
L: mm man kan u hoppas, men hmm tror inte det, itne ett skit känner man nu.. Jaj a nu är det iaf sista dan fram tom 3e sep som J är på länge straptser de som är kvar här sen är rätt nära ändå typ 3-5 mil så det är ju lugnt..
Tack så mkt!
o lycka till med allvaret :-)
kram
Trackback