...
I går såg jag en bra film: Allt för min syster - My sisters keeper. Jag tyckte den vara bra! Tårarna rann dock ett antal gånger o jag hade lite svårt sova efter filmen...
Att jag hade svårt att somna berodde nog inte bara på att jag trodde troy skulle vakna snart, Nej jag låg även o funderade på vilken fasansfull verklighet en del tvingas gå igenom, hur lyckligt lottad jag är O Hur hur man skulle kunna ta sig igenom en sån sak som cancer. Fasansfulla tanke, jag vågar knappt tänka den, men tänk om min skatt skulle få tex leukemi... Jag blir typ tårögd bara av att tänka på det...
JAg är så oerhört tacksam för hur bra vi alltså har det. Min morfar dog i cancer o jag vill inte tänka på hur han var/såg ut den sista tiden. Jag är på ett sätt glad att cancern tog han fort. för en sista tid i smärta o plågor är inget att önska någon. Jag minns han dock inte genom den sista tiden i livet utan jag tänker på hur han var innan. Hur han var innan cancern. Han var en beundransvärd man, alltid o glad! Nu var ju han ändå gammal men tankarna på om den där hemska sjukdomen slår klorna i ett litet barn får mig att rysa längs hela kroppen...
Det är 20 minus grader ute o jag hade tänkt åka ner på stan med troy för att uträtta några sista ärenden. Men jag har valt att hoppa över åka in idag. För hans skull, för min Lilla skatts skull. För att inte han ska behöva vara ute i kylan allt för mycket. JAg skyddar han så gott jag kan mot det som går. Till exempel en onödig förkylning el hosta. Men vad är det sett i perspektiv. Tänker på de stackars föräldrarna som inte har makten att skydda sina barn, de små älskade liven som har en hemsk obotlig sjukdom..Något så mkt värre än en förkylning..Jag är ju självfalllet säker på att de oxå skyddar dem från allt ont de bara kan!Dock kan i vissa fall " En dag på stranden" vara precis vad som behövs, trots ev risker...
Jag har levt i snart 30 är (ja eller 22 då..) o jag kan lugnt säga att de sista 5 åen är är de lätt lyckligaste i mitt liv. den kärlek man både ger o får av sina barn är det störtsa i livet! de finns dagar då jag är så trött att jag ser i kors. O det finns dagar då jag sliter mitt hår av all trots, eller öron som inte lyssnar. Det finns dagar då man tom tänker på hur enkelt saker var innan... Men allt detta vägs så enkelt upp av ett bubblande bebis/barn skratt. elller ord som " Mamma jag älskar dig" Mamma jag är så glad att lillebror finns"
Till min fina barn: Innan ni kom var jag hel. Men om ni skulle försvinna idag skulle jag aldrig bli hel igen. Ni har kommit o tagit en stor plats i mitt hjärta. Ni fyller ett stort rum i min själ.Den platen är för alltid er oavsett vad som händer! Jag älskar er för alltid!
Att jag hade svårt att somna berodde nog inte bara på att jag trodde troy skulle vakna snart, Nej jag låg även o funderade på vilken fasansfull verklighet en del tvingas gå igenom, hur lyckligt lottad jag är O Hur hur man skulle kunna ta sig igenom en sån sak som cancer. Fasansfulla tanke, jag vågar knappt tänka den, men tänk om min skatt skulle få tex leukemi... Jag blir typ tårögd bara av att tänka på det...
JAg är så oerhört tacksam för hur bra vi alltså har det. Min morfar dog i cancer o jag vill inte tänka på hur han var/såg ut den sista tiden. Jag är på ett sätt glad att cancern tog han fort. för en sista tid i smärta o plågor är inget att önska någon. Jag minns han dock inte genom den sista tiden i livet utan jag tänker på hur han var innan. Hur han var innan cancern. Han var en beundransvärd man, alltid o glad! Nu var ju han ändå gammal men tankarna på om den där hemska sjukdomen slår klorna i ett litet barn får mig att rysa längs hela kroppen...
Det är 20 minus grader ute o jag hade tänkt åka ner på stan med troy för att uträtta några sista ärenden. Men jag har valt att hoppa över åka in idag. För hans skull, för min Lilla skatts skull. För att inte han ska behöva vara ute i kylan allt för mycket. JAg skyddar han så gott jag kan mot det som går. Till exempel en onödig förkylning el hosta. Men vad är det sett i perspektiv. Tänker på de stackars föräldrarna som inte har makten att skydda sina barn, de små älskade liven som har en hemsk obotlig sjukdom..Något så mkt värre än en förkylning..Jag är ju självfalllet säker på att de oxå skyddar dem från allt ont de bara kan!Dock kan i vissa fall " En dag på stranden" vara precis vad som behövs, trots ev risker...
Jag har levt i snart 30 är (ja eller 22 då..) o jag kan lugnt säga att de sista 5 åen är är de lätt lyckligaste i mitt liv. den kärlek man både ger o får av sina barn är det störtsa i livet! de finns dagar då jag är så trött att jag ser i kors. O det finns dagar då jag sliter mitt hår av all trots, eller öron som inte lyssnar. Det finns dagar då man tom tänker på hur enkelt saker var innan... Men allt detta vägs så enkelt upp av ett bubblande bebis/barn skratt. elller ord som " Mamma jag älskar dig" Mamma jag är så glad att lillebror finns"
Till min fina barn: Innan ni kom var jag hel. Men om ni skulle försvinna idag skulle jag aldrig bli hel igen. Ni har kommit o tagit en stor plats i mitt hjärta. Ni fyller ett stort rum i min själ.Den platen är för alltid er oavsett vad som händer! Jag älskar er för alltid!
Kommentarer
Postat av: Sanna
Uff, den filmen har jag också sett! Grinade från start då man lisom kunde förutse slutet.... Buhu! Man har fan inget att klaga på, egentligen.
Tänk att behöva utstå det? Att se sitt barn tyna ifrån? Hemska tanke....
TACK för världens finaste julkort som kom häromdagen. VILKA fina barn ni har gumman!
Vi tänker på er och saknar massor.
Gott nytt år!
Många Kramar från Sannis
Postat av: Susanne
Usch, såna tankar man blir iskall av att tänka, rädd... Du skriver så fint och träffande om dina fina barn, känner precis likadant.
Kul att se dig en snabbis igår. Hoppas vi kan träffas och surra snart.
Kram
Trackback