Nu är make och maka åter tillsammans!
Den långa krutgubben med den dåliga hörseln. Han som levde sig så in i när han fick berätta om när han en gång i tiden åkte skidor eller om tex kalas han varit på. En oerhört ståtlig äldre man som nu somnat in...Nu får han åter vara med sin älskade hustru i ett "liv" utan krämpor och förtret.
Täknte på det igår. Man kan nog knappt föreställa sig den sorg som måste infinna sig när den man älskat och levt med i vissa fall 50år tom över det plötsligt inte finns mer. Den som man delat nästan alla livets dagar med. Den man format sina rutiner tillsammans med. Kan inte föreställa mig den sorgen och tomrummet som säkert infinner sig när den ena tvingas lämna jordelivet före den andra. Så visst nu är iaf mina tankar att dem åter är tillsammans och har det gott!
Vår lilla son kommer iaf få andra namn efter Johans morfar, det var redan planerat innan. Han kommer även heta samma som johan, min far och även min farfar hette.
Vår lilla klimp som förvörigt sparkar som en galning nuförtiden ska nog få namnet:
Troj Carl Albin F......
Usch, vad tråkigt. Krama Johan lite extra från oss!Vet precis hur det känns att tappa sin morfar..huja. Men skönt att veta att de återigen får vara tillsammans.
Det blir förresten jättefina namn till lillgrabben. Ser så häftigt ut när du skriver "vår son" :-) Vad jag LÄNGTAR tills vi får se honom live!
Sköt om er och kom snart hem igen!!
Kram, kram!
Kramar till Johan och hela familjen från oss.
Tråkigt.
Men fint att den lille får hans namn.
Kram på er!
Fy, vad tråkigt... Många värmande kramar från oss.
Tråkigt, du får ge Johan en kram även från oss!
Det du skrev har jag tänkte jag jättemycket på när min farmor gick bort hastigt (hjärnblödning) och min farfar var verkligen helt förstörd...han hade ju aldrig lagat mat ens en gång för att hon alltid varit hemmafru! Livsglädjen kom aldrig tillbaka och det kändes nästan skönt när han fick gå bort eftersom alla visste att det var det han ville. Låter konstigt men det är nog så efter att ha levt i hop så länge. Måste ju kännas som att en del av en själv också dör...ja det där kan man fundera länge på!