..
Det måste vara nått slags konstrukionsfel, för varför annars skulle de vad än de nu må vara som skapat oss människor vara så dumma att funktionen som vi har när vi är riktigt små försvinner. Ni vet den här härliga glädjen man möts av på morgonen när man hämtar sitt barn i spjälsängen. Det är det största leendet någonsin o det fäktas o slås med armarna av lycka..
Ja om jag hade kunnat hade jag velat reklamera den delen av mig själv, för jag vet inte när men nån gång längs färden så försvann den där glädjen, den bröts ner o blev bara till mörkare o mörkare krafter... Nu när man slår upp ögonen. Tänker man bara " det är inte sant, jag vill INTE kliva upp nu..." MAn kan vara sur o tvär o måste snabbt få i sig frukosten , vilket allt som oftast glöms bört för att när man kliver upp ser man bara allt annat som måste fixas o man eldas igång a det med...
Nej skaparna av mig, nu menar jag ju inte morsan, hon kan nog tyvärr inte göra mkt åt det. Stackarn hon har nog fått sin beskärda del under tonåren, ha ha.. Fast jag var faktiskt riktigt bra då. Har nog fått värre morronhumör med åren, kankse för att man inte sover till en 11-12 varje dag nuförtiden ha ha...
Så jag skulle vilja reklamera den här härlga morgonkänslan man haft som liten som tyvärr verkar vara nån slags förslitningsdel i kroppen o bara håller ett visst antal år. Jag önskar mig ett nytt sådant humör o glädje när jag vaknar. Ja jag kanske inte behöver bli så glad att jag sprattlar järnet i sängen. Då skulle nog gubben undra vad fan det tatt åt mig :-)
Ja om jag hade kunnat hade jag velat reklamera den delen av mig själv, för jag vet inte när men nån gång längs färden så försvann den där glädjen, den bröts ner o blev bara till mörkare o mörkare krafter... Nu när man slår upp ögonen. Tänker man bara " det är inte sant, jag vill INTE kliva upp nu..." MAn kan vara sur o tvär o måste snabbt få i sig frukosten , vilket allt som oftast glöms bört för att när man kliver upp ser man bara allt annat som måste fixas o man eldas igång a det med...
Nej skaparna av mig, nu menar jag ju inte morsan, hon kan nog tyvärr inte göra mkt åt det. Stackarn hon har nog fått sin beskärda del under tonåren, ha ha.. Fast jag var faktiskt riktigt bra då. Har nog fått värre morronhumör med åren, kankse för att man inte sover till en 11-12 varje dag nuförtiden ha ha...
Så jag skulle vilja reklamera den här härlga morgonkänslan man haft som liten som tyvärr verkar vara nån slags förslitningsdel i kroppen o bara håller ett visst antal år. Jag önskar mig ett nytt sådant humör o glädje när jag vaknar. Ja jag kanske inte behöver bli så glad att jag sprattlar järnet i sängen. Då skulle nog gubben undra vad fan det tatt åt mig :-)
Kommentarer
Postat av: Susanne
:)
Trackback