..
Fan vad sega kvällarna är ensam :-(
Fast iofs så blir det rätt tiiiidiga kvällar ha ha :-)
Den jäkeln som har mod att nämna mina små damråttor i hörnen eller smått kladdiga speglar fyllda med barnhänder.. I promise den skulle jag morra friskt åt ha ha. ha.. Tryt it yourself skulle jag säga :-)
Det är egentligen inte tiden som saknas bara orken helt enkelt...
Jag har kom på idag vilka kontraster det finns emellan oss småbarnsföräldrar..
För mig som ända sen Tindra var 1 år och 2mån i princip bott på annan ort än hemma, förutom ett år här nyss... Ser inte resande och farande som en så stor grej.. Visst jag gnäller och blir trött av det och på sitt sätt oroas jag.
MEN inte i närheten av en del andra föräldrar som knappt rest något med sina barn.
Det var tex en mamma idag som fått en resa i present.. Dock nästa sommar (inte ens nu till sommarn) för att hennes man visste " hur hon var" : Att hon inte ville åka någonstanns innan barnet fått all sin vaccination..
Resan gick dessutom till en vanlig (i mina ögon helt ofarlig) plats i europa...
I mina ögon så var detta smått obegripligt...
MEN inte på ett fördömmande sätt , utan man bara inser man alla har olika upplevelser och tankar...
För mig är resandet egentligen en del av mitt liv. En del som jag både älskar och hatar. Jag våndas ibland och vill bara vara hemma. Samtidigt som en del i mig får spunk om detta skulle vara allt... Hur gör man egentligen när man börjar leva sitt liv ordentligt på en plats?? Hur skapar man spänning i vardagen då?
OCH hur får man fortsätta upptäcka saker och lära sig så mycket nya saker om sverige, utlandet, sig själv.. etc..
Jooo jag vet jag saknar det ju som fan ibland.. men nu är jag mitt uppe i småbarnsbubblan så nu tillåter jag mig verkligen vara där..men visst sen ska det bli grymt få arbeta, få lära sig saker där och utvecklas på det sättet..
Jag ser iaf tillbaka med ett leende på läpparna på våra år på vift. Det finns inget jag skulle vilja vara utan.(ja möjligtvis avslutet från linkan.. men utan det: inget Lugano.. inget luleå..så nej det går inte heller att önska annorlunda om..) Nej inte ens de där 3 veckorna i Björneborg... Inte ens den tuffa resan dit själv med tindra, tåg byten och tusen kilo packning, en nerskiten unge och overall.. Som behöve bytas på den trånga tågtoaletten...
Inte heller de tio dagarna i manchester och evighetsresan dit själv med två barn och massa packning... Framkomsten dit och de ovissa stressande dagarna som följde... NEJ inget av det vill jag nog vara utan... (visst resan till usa kan vara onödig med tanke på att det inte blev något... ) För alla dessa saker stärkte mig som person och gav mig nya erfarenheter...
SÅ nej, att resa med barn verkar vara många förlädrars skräck... men just den biten kan jag nog inte instämma i...hade det varit det hade jag ju för sjutton fått stressmage för länge sen haha..
Att jag sen inte alltid är så sugen på en resa när man väl är ledig.. kan nog kanske vara lite förståeligt...
Många längtar bort på semstern... Menför de som lever/levt ett flackande liv är känslan ofta lite annorlunda.. Först och främst är semstern på tok för kort!!! Dels vill man hinna hälsa på folk, men inget absolut inget går upp mot att bara få vara hemma!!!
NEJ det här är inte heller för att få nånslags: Vad duktig du är Jenny kommentar..
Jag blir som smått stressad av folk som hela tiden säger det.. Nej jag är fan inte särskilt bra... Jag är trött och arg och sur o tvär mellan varven, jag är inte värsta lekmamman och bullmamman, men jag gör så gott jag kan.. och nu råkar det vara så att det här med att sköta barnen själv o resa är min vardag nu... hänger ni med. Min vardag.. Det är liksom inget övernaturligt utomordentligt med det... men visst längtar jag redan lite till april/maj när man får ha en mer "vanlig vardag" ihop...
Då kanske bloggen kan bli lite roligare igen... för satan i gatan vad tråkig den är nu :-) ha ha ha.. Sorry!!!!
Men from nästa vecka o två veckor framåt är vi för första gången en hel familj tillsammans på äventyr i ryssland.. det kan bli kul ;-)
Imorrn är det fan i mig viktigt vara i tid till dagis och jag lovar det är satans svårt för oss... men imorrn är det gympa avtågande 8.30 o Tindras grupp har gympa... Imorrn ska det bli kors i taket o vi ska vara på plats on time!!..
Sen är det som vanligt dags bränna av en massa ärenden... Hur i hela friden kan ens "viktiga ärdenen" hela tiden fyllas på o aldrig tyckas betas av??? Jag fattar det inte!
Imorrn är det iaf jag som ska köpa mig en kalender för det här håller bara inte....
Uppdaterad: diskuterade precis en sak och har kanske redan styrt om min flygplanering kring julen i fall så skulle vara fallet... Så visst lite bangen är jag fan allt.... börjar nog vara lite less på att resarunt med de själva....
spec om andra alt finns som oxå känns bra!!... får se...OM så är fallet kanske jag reser ett par dar senare med en.. frågan är vem, lillis eller storis... ja ja ..det är ju långt fram... we will see..