kan inte sluta tänka på det...
För några dagar sen fick jag vet något så hemskt frutkansvärt. Alla hår som fanns min kropp reste sig och tårarna brände inte bara bakom ögonlocken, nej de forsade ner längs mina kinder. Ännu värre blev det av att titta på mn tös som stod precis som vanligt och dansade framför teven...
Det var ett litet barn som sååå orättvist ryckts ifrån detta liv på tok för tidigt. 1 år äldre än Tindra var tösen, vi hade träffats via gemensamma bekanta och ALDRIG i mitt liv hade jag kunnat föreställa mig att hon inte skulle finnas bland oss mer idag.. Det hade nog ingen... Det är så hemskt och jag tycker inte att livet ska få ta slut så där...
Hon hade ju hela livet framför sig. Jag kan inte föreställa mig vilket djupt svart hål föräldrarna ska ha trillat ner. Det är helt enkelt ofattbart och jag lider verkligen med de och övriga som kände den lilla flickan!
Man har ju tyvärr några såna i sin omgivning som på ett eller annat sätt fått ett barn som ryckts ifrån de på tok för tidigt. Jag vill verkligen ge all min cred till dessqa människor. Jag kan inte se mig själv resa mig efter en sån sak. Jag vet att jag skulle tvingas, men skulle jag vara samma människa eller skulle sorgen på något sätt alltid speglas lite där i min blick i framtiden, jag tror det. Jag hoppas hoppas hoppas att jag aldrig någonsin jag ska behöva få veta det. och ingen annan för den skull! För de som dock tvingas göra det så hoppas jag att det finns ett starkt kontaktnät runt, personer utanför som hjälper och ffa att folk vågar finnas, även om det kan känns jobbigt och svårt veta hur..
Nej jag lider och ska gå och krama mina barn nu. Det är mina stora kärlek i livet!
Mamma älskar er!!
Det var ett litet barn som sååå orättvist ryckts ifrån detta liv på tok för tidigt. 1 år äldre än Tindra var tösen, vi hade träffats via gemensamma bekanta och ALDRIG i mitt liv hade jag kunnat föreställa mig att hon inte skulle finnas bland oss mer idag.. Det hade nog ingen... Det är så hemskt och jag tycker inte att livet ska få ta slut så där...
Hon hade ju hela livet framför sig. Jag kan inte föreställa mig vilket djupt svart hål föräldrarna ska ha trillat ner. Det är helt enkelt ofattbart och jag lider verkligen med de och övriga som kände den lilla flickan!
Man har ju tyvärr några såna i sin omgivning som på ett eller annat sätt fått ett barn som ryckts ifrån de på tok för tidigt. Jag vill verkligen ge all min cred till dessqa människor. Jag kan inte se mig själv resa mig efter en sån sak. Jag vet att jag skulle tvingas, men skulle jag vara samma människa eller skulle sorgen på något sätt alltid speglas lite där i min blick i framtiden, jag tror det. Jag hoppas hoppas hoppas att jag aldrig någonsin jag ska behöva få veta det. och ingen annan för den skull! För de som dock tvingas göra det så hoppas jag att det finns ett starkt kontaktnät runt, personer utanför som hjälper och ffa att folk vågar finnas, även om det kan känns jobbigt och svårt veta hur..
Nej jag lider och ska gå och krama mina barn nu. Det är mina stora kärlek i livet!
Mamma älskar er!!
Kommentarer
Trackback