...
Vet inte om jag skrivit om det innan i bloggen de flesta av er vet redan om det och mina tankar/känslor kring det hela.
Jag har alltså beslutat mig för att inte amma alls denna gång. Det är ett beslut som är fattat för länge sedan. Något som stått i min journal sedan flertalet veckor nu. Det är lustigt det där hur man som ändå är lite orolig nervös innan man ska ta upp det med sin barnmorska. Jag är dock så glad o det kändes skönt ha det samtalet med min barnmorska. Hon förstod o sa att det så klart är helt upp till mig. Hon skrev genast in. "Ska ej amma och vill ej övertalas" i min journal. till förlossningen. Det var skönt! (Självklart längre historik sen också)
Anledningen är helt enkelt att amningen inte fungerat bra med något av de övriga barnen. Ingen av dem är ammade särskilt länge, Troy är ammad väldigt kort. Det fungerade tyvärr inte. Jag vet mycket väl att det ändå kan fungera med 3e barnet, har för guds skull läst om gjort amningsuppgifter, obeservationer etc i min DSK utbildning men jag känner helt enkelt inte för att dra igång den processen om det ändå bara ska strula o barnet inte blir nöjt o både jag o övrig familj blir stressad. Så därav mitt beslut. Jag hade inte valt detta om jag inte prövat två gånger tidigare o vet hur dåligt det gått o jag mått. Nu känns det skönt o NAN 1 står redo i skåpet hemma o väntar. Harmoni! Jag är glad man har barn sen tidigare o kan stå på sig på ett annat sätt. Jag vet vad jag tycker o känner o vad jag anser är det bästa för mitt barn, mig o övrig familj. Det kan jag stå för. Det är underbart skönt för de som amningen fungerar för o de som har mjölk så det räcker o blir över. Där förstår jag absolut att man inte vill trassla o ta in ersättning i onödan, det skulle säkert inte jag heller gjort. För egen del är det dock underbart skönt att just ersättning finns och hjälper att mätta mitt barn på ett bra sätt! :-) :-)
Kommentarer
Trackback