...
Tankar inför det som komma skall. Ja det där oundvikliga som man inte kan hoppa över. Som efteråt är en av de häftigaste upplevleserna man är med om. Men som jag just nu bludnar för o helst liksom slår händerna för öronen o ropar "Bingo bingo" . Låtsas inte höra eller förstå: Ni vet förlossningen...
Jag känner nog lite som Oksana där. Ingen aning om hennes C han vara med, hoppas det. Han har ju längre restid. Det som jag känner lite samma är alla dessa jävla förvärkar/sammandragningar. Har ju haft vissa nätter då jag knappt fått sova av dem. Fortsatt vad jag än gjort/inte gjort etc.. Därför känns det lite svårt, tänk om det börjar så när det väl drar igång. Om det skulle börja nu tex skulle jag inte vilja "oroa" Johan förtidigt eftersom det antaglgien bara är falsklarm o livmodern som övar sig lite... MEN är det inte falsklarm så kan det vara svårt hinna hem när det väl drar igång ordentligt. Fast jag tror ändå att jag kommer märka markant skillnad när det är på g på riktigt. Jag hoppas iaf det. Och som sagt hinner han inte hem så gör han inte. Men självfallet vill man dela upplevlesen tillsammans. Jag tycker mest synd om han om han skulle missa jag klarar mig eller vi :-)
Troy är iaf frisk nu. Imorgon blir det förskola. Han är mer än redo för det. Ska snart hämta Tindris från skolan. Får se om det blir kompis med hem idag, känner mig inte så pepp på det men har nog i ett svagt ögonblick lovat det så vi får se.
Imorrn blire iaf köttsoppa till middag hos grannarna o så lite hockey, fredag mys eftermiddag/kväll med gumman och lördag en dag fylld av innebandy, åter dags för sammandrag...
Sen jobb måndag och tisdag, hips vips är papsen hemma igen. Åh tiden går lite sakta, saknar han allt massor!!
Kommentarer
Trackback